För en brukad och bebodd skärgård
med rent vatten och rikt biologiskt liv
i ett väl hävdat och med ömsint omtanke
bebyggt kulturlandskap.
I nr I/2004 av Grytsskanken refererade vi en utredning av docenten Lars Westin, som härledde minskningen av bl a gädda i Kalmarsund med Skarvens stora förekomst. Detta har givit vår medlem, lektorn i biologi, Viking Olsson anledning att i brev till ordföranden leverera en skarp protest. Viking är, för Valdemarsviksbor och för alla Sveriges fågelskådare, känd som en av ostkustens kunnigaste och mest engagerade naturvänner och fågelvårdare.
Från sitt sommarviste i Syltvik, håller han uppsikt över Grytsskärens fågelliv med särskild tonvikt på Dannskären vid Valdemarsvikens mynning. Det finns således alla skäl att lyssna på vad denne orädde och debattglade sanningssägare har att säga. Framtiden får visa oss amatörer och alla andra hur sambanden ser ut och vad som skall ske med vår plågade Östersjö och alla dess innevånare över och under ytan. Sambanden är sannerligen komplicerade.
Jag finner det mycket anmärkningsvärt, att Skanken på de ca 15 åren det är fråga om, inte en enda gång kritiskt tagit upp de lagöverträdelser som sker i Gryts skärgård. På av lagen fågelskyddade öar, går kustbor årligen iland flera gånger under häckningstid. På så sätt, störs med långvarigt arbete, alla andra fågelarters häckning, genom att man sparkar sönder skarvbon eller krossas eller pricka äggen. Om man kommer för sent för det, slår man ihjäl ungarna, som blir liggande i förtorkat skick ute över hällarna. Ännu har jag inte i Skanken sett något avståndstagande av detta. Rätta mig om jag har fel ! Var är nu det ekologiska tänkandet ?
Du och andra "hoppas på en lösning", men kan inte ange vari denna skulle ligga. All förföljelse har ju hittills bara bidragit till att effektivt sprida arten till nya öar och vatten. Med våra (ornitologers !) verkliga kunskaper om artens biologi,en population på nu nog drygt 60.000 fåglar, livslängd, fortplantningsförmåga o.s.v ,finner man att en årlig avskjutning på minst 17.000 skarvar är nödvändig, för att alls påverka populationens storlek nedåt. Vilka är villiga att årligen åse en sådan massaker och naturligtvis också att bekosta och verkställa den--- ?
De små ingrepp man nu gör innebär bara, som tidigare nämnts, ökad spridning av arten. Överskottet inom arten, som efter häckningsperioden, på normalt ekologisk väg, går ner genom konkurrens inom arten och med andra fiskätande arter, håller nu tydligen fortfarande utan svårighet stammen uppe, trots vinterhalvårets normalt höga dödlighet.
Har man som jag, minnen av förföljelsen i 1900 - talets början, av havsörnen, som då på alla sätt skulle förföljas genom skytte, gifter, nedhuggning av boträd o.s.v, är det ett märkligt d`eja`vu att se kustbornas hat mot skarven.
Detta utan några andra likheter mellan arterna. Nu ser vi hur de
tidigare så " förhatliga " havsörnarna gör
stora ingrepp i skarvpopulationerna på deras häckningsplatser.
Det är sann ekoloi det ! Jag hoppas nu bara att dessa synpunkter kan
leda till en mera eftertänksam behandling i framtiden, när skarvfrågan
kommer på tal i Skanken och vid föreningens andra olika aktiviteter.
Begränsa populistiska uttalanden, utan stöd av fullgoda säkra
fakta, och tänk ekologiskt även där det kan vara svåra
frågor.
Det hoppas - med vänlig hälsning vännen
Viking Olsson
2006-01-08: Byggnadskultur: Läs
berättelsen här.
2006-01-08: Betesprojektet: Läs
berättelsen här.
2006-01-08: Kerstins grav på Gräsmarö:
Läs berättelsen här.
2006-01-08: Främmande fåglar: Läs
berättelsen här.
2006-01-08: Brev från Viking Olsson: Läs
berättelsen här.
2006-01-08: Sommarminnen 2004: Läs
berättelsen här.
2006-01-08: Kommunplanering: Läs
berättelsen här.
2006-01-08: Händelser i Grytsbygden: Läs
berättelsen här.
2006-01-08: Ett svunnet skärgårdsliv: Läs
berättelsen här.
2006-01-08: Sent i oktober: Läs
berättelsen här.
2006-01-08: Nisse på Sumpen: Läs
berättelsen här.
2006-01-08: Nr 2 December 2004 Första sida: Gå
tillbaka här.