Startsidan

För en brukad och bebodd skärgård

med rent vatten och rikt biologiskt liv

i ett väl hävdat och med ömsint omtanke

bebyggt kulturlandskap.

Kommunplanering

Den nya kommunplanen för Valdemarsvik skulle ha varit fastställd vid det här laget. Nu har kommunledningen emellertid funnit skäl att rulla kuttingen ännu ett varv. Det kan vara klokt. Dock hoppas vi att även en reviderad plan kommer att karakteriseras av ambitionen att "vårda, värna och vörda" landskapet, av vilket ju bebyggelsen är en viktig del.

Vi något äldre, har med sorg upplevt hur många kommunledningar, inte minst i huvudkommunen, givit efter för starka politiska och kommersiella exploatörers intressen och hur många organiskt framvuxna stadskärnor förvandlats från mänskliga miljöer till sterila köpcenter och parkeringshus.

Även de något yngre medborgarna har via TV, nyligen kunnat se upprörande skildringar av dessa kultur och trivselmord. När nu Tempos och Domus sterila jättelådor, efter några få decennier, visar sig vara föråldrade och fel och överges, så är förstörelsen av miljö och arkitektur kvar för evigt.

Det är lätt att för evigt bygga sönder både samhällen och landskap. Särskilt på landsbygden och kusten samt i skärgården. Där kräver landskapet med sin småskalighet och sin byggnadstradition varsam och lokalt anpassad bebyggelse.

Trähusindustrins massproducerade katalogprodukter höjer sällan landskapet. Mer eller mindre industriellt seriebygge av standardiserade stugbyar, utan hemortsrätt, i skärgårdstraditionen eller tunga villastäder av förstadskaraktär, skapar sår liknande det olycksaliga miljonprogrammets. Saligt i åminnelse.

Man skulle vilja att Valdemarsviksborna, deras valda ombud och anställda tjänstemän i kommun och byggnadsnämnd, ville ta varning av de missgrepp som skedde i många andra samhällen.

 

Alla kan vara eniga om att Valdemarsvik och dess kommundelar, t. ex den i Gryt, behöver mer innevånare och därför mer bostäder.

Enigheten är kanske inte lika stor om hur våra små samhällen och våra landskap skall planeras och utvecklas. Men är det inte självklart, att ny bebyggelse måste planeras och byggas så, att tätorterna och landsbygden blir attraktiva och mänskliga även på lång sikt och ökar kommunens positiva image? Varför skall vi nöja oss med något konventionellt och halvdant?
Men kvalitet, som varar in i en alltmer kvalitetskrävande framtid, kräver eftertanke och målmedvetet engagemang nu !

Man kan fråga sig om kommunen gjort sitt yttersta för att vårda och värna, då man släppt fram den radhusliknande bebyggelse som nu väller ut över Fyrudden? Det ursprungliga skärgårdslandskap döljs under sprängstensplaneringen och den massiva tätbebyggelsen. Om anslutning till, eller respekt för, den ursprungliga eller traditionella byggnadskulturen, kan man knappast alls tala på Fyrudden.

Smaken är dock, tack och lov, olika. Men kan ens den som helst vill avvika från traditionen och bryta av mot landskapets harmoni, uppleva bebyggelsen på denna startpunkt för skärgårdsupplevelsen som ett nydanande lyft med sådan arkitektonisk kvalitet som vår skärgård vore värd ? Nu visar det sig att ett annat exploateringsföretag avser att bygga 200 småstugor vid golfbanan i motsatt ända av Gryts tätort.
Kan verkligen den för Gryts kyrkby mest angelägna nybebyggelsen vara 200 små och mycket tätt hopsamlade
s.k golfstugor?

Vore det inte viktigare att Grytsborna och deras kommunala ombud tänkte igenom hur de vill utveckla och utvidga sin by. Utveckla den så att den lockar permanent boende människor, så att kyrkbyn inte förlorar sin mänskliga kvalitet och karaktär? Är 200 småstugor i ett skogsparti den bästa och mest lockande fronten mot världen?
Som sagt: Visst skall en socken med sin kyrkby som Gryt utvecklas. Men borde inte denna utveckling planeras mer utifrån samhällets, miljöns och de bofasta människornas behov, än utifrån enskilda exploatörers ekonomiska kalkyler, stordriftsfördelar och makt?

Över spilld mjölk tjänar det kanske inte mycket till att gråta. Men nog borde alla vi som är intresserade av kommunens och socknens framtid, ta oss en funderare på vad vi lärt oss av erfarenheten och hur den skall användas för att undvika framtida misstag?

 

Vi uppskattade mycket att kommunen diskuterade med oss i byarna inför tillkomsten av den nya kommunplanen. Det är rätt väg. Diskussionens värde skulle dock ökat, om inte bara vi medborgare definierade våra önskemål, utan om även kommunen i högre grad lagt fram sina visioner, mål och alternativa planer. Förlängningen av planarbetet ger kanske nu en chans till sådan fördjupad dialog? Detta ställer dock stora krav på kommunens arkitektoniska och planeringsmässiga kapacitet. Är inte t ex Snäckvarpsområdets tillkomst ett näraliggande exempel på att målmedveten planering kan leda till bestående trivsel och värde? Vid den tiden höll sig kommunen med en egen stadsarkitekt.

Skärvårdsföreningens engagemang gäller skärgården. Den f.d ö som kyrkan ligger på räknas till skärgården. Där ligger fyra skärhemman. Skärgården är i dag antagligen mer beroende av kyrkbyn som replipunkt och servicesamhälle än någonsin. Vi har alla skäl att inkludera kyrkbyn i vår förenings slogan:

"För en brukad och bebodd skärgård med rent vatten och rikt biologiskt liv i ett väl hävdat och med ömsint omtanke bebyggt kulturlandskap".
Genomförd omtanke om vår kyrkby och kyrkö kommer att förgylla även skärgården, medan motsatsen kan minska kommunens nytta av varumärket "Världens vackraste skärgård".

Per Gräslund & Anders Gustafsson

 

Artiklar publicerade i Gryts-Skanken Nr 2 December 2004

 

2006-01-08: Byggnadskultur: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Betesprojektet: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Kerstins grav på Gräsmarö: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Främmande fåglar: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Brev från Viking Olsson: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Sommarminnen 2004: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Kommunplanering: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Händelser i Grytsbygden: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Ett svunnet skärgårdsliv: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Sent i oktober: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Nisse på Sumpen: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Nr 2 December 2004 Första sida: Gå tillbaka här.