Startsidan

<< Tillbaka <<

För en brukad och bebodd skärgård

med rent vatten och rikt biologiskt liv

i ett väl hävdat och med ömsint omtanke

bebyggt kulturlandskap.

Om Gryts skärgård

Att skärgårdsälskare älskar skärgård är självklart kan det tyckas. Men dessvärre tycks de flesta bara kunna uppskatta den de själva bebor. Västkustbon talar förälskat om bohusskärgården men nedsättande om "översvämmat bondland" när det gäller Ostkusten. Och omvänt.

Sen barnaåren har jag mitt tillhåll i mellanskärgården utanför Stockholm och känner mig hemma där. Men jag har hunnit med ett mellanspel på sju år på Smögen och Bohus Malmön och trivdes fantastiskt. Återflytten till Ostkusten var inget självklart val men praktiska skäl bestämde. Jag har också haft tillfälle att lära känna Blekingeskärgården och dessutom bott några år på Gräsö utanför Öregrund.

Jag har passerat igenom de övriga skärgårdarna på Ostkusten många gånger utan att lära känna dem närmare. Det har gett tillfälle att komma underfund med vad som förenar och skiljer de olika skärgårdsområdena. Och att hitta den gemensamma nämnaren, det som är begreppet skärgård.

Särdragen är många och olikheterna stora. Bohuskusten har sin vackra åskblå granit, havsljuset och vildkaprifolen. Stockholmsskärgården spännvidden mellan de stora bevuxna inneröarna och ytterskärgårdarnas kalskär. Öregrundsskärgården är på utsidan en veritabel fartygskyrkogård med stränder där havtornet mognar på hösten och kusinskapet med ålänningarna är uppenbart. Tydligt märks särdragen i de olika kustdelarnas båttyper, jullen på Västkusten, blekingsekan, de olika storbåtarna på Ostkusten och skötbåtarna längre norrut.

Ändå finns det klara gemensamma nämnare. Havets närvaro formar skärgårdslivet och de bofasta. Havet som förenande och åtskiljande element har satt sin prägel på livet och landhöjningen har bidragit genom att förändra sund, vikar och stränder så att byar flyttats och fiskeställen övergetts. Skärgårdslivet är bara för den som är beredd att leva med båten som transportmedel och vattnet som väg.

Havets tillgång till fisk, fågel och säl var förutsättningen för flytten ut till samhällets marginal. Det jordbruk som gick att driva blev en komplettering och skogen gav ett tillskott. Men det var fiske och jakt som var grundförutsättningen.

 

Sedan har folket lärt sig att ta vara på alla inkomstmöjligheter allteftersom de dykt upp. Lotsning, sjötransporter, jobb till sjöss, fyrbetjäning har gett sysselsättningning. Och i dag service till de sommarboende med byggenskap, bryggbyggen och transporter. Hela tiden har man förstått att ta vara på försörjningsmöjligheterna.

Det som sägs ovan betyder inte att skärgårdsfolket alltid är så lätta att tas med. Misstro mot utsocknes, långsinthet när det gäller oförrätter och närighet stöter man på väl så ofta här som annorstädes, men åtminstone närigheten är lätt att förstå. Här har ju varken mjölk eller honung flödat fritt.

När man kommer på besök till Gryts skärgård och har turen att få Pelle Gräslund som guide gläds man åt att möta en levande skärgård med löfte om hållbar utveckling. Det är inte som lokala filialer till Skansen som våra skärgårdar ska överleva och fungera som hem och arbetsplatser för sina bofasta befolkningar utan genom rationellt drivna verksamheter.

Projektet Skärvård i Gryt visar på en väg att förena tradition med effektivitet. Här kan rationell djuruppfödning kombineras med arbetet att hålla öarna öppna genom bete. Det är initiativ av det här slaget som jag skulle önska fick efterföljare på andra håll. Vissa saker kan man bara klara genom samarbete, men samarbetet ska vara tydligt riktat mot ett väl definierat projekt. Ju bredare och allmännare målen blir, desto mindre sker det konkret.

Efter två dagars guidad rundresa i Gryts skärgård har ännu en vit fläck på min karta suddats ut. Det är en oerhört vacker del av kusten där man snabbt når ut till havshorisont. Det historiska perspektivet är klart, här har stormän färdats och fejdats om ägor, den nordsydgående kusttrafiken passerat, fiske till både husbehov och avsalu bedrivits, säl slagits för att ge tran, skinn och kött, åluppköpare hemvant rört sig, lotsar arbetat och skutor redats.
Och med ett läge tillräckligt långt från storstad har Gryts skärgård sluppit översvämmas av fritidsställen och båttrafik.

 

Tom Roeck Hansen

 

Artiklar publicerade i Gryts-Skanken Nr 1 Maj 2006

 

2007-01-14: Gubbar i mitt minne: Läs berättelsen här.
2007-01-14: Ånge garn å rumme: Läs berättelsen här.
2007-01-14: Om Gryts skärgård: Läs berättelsen här.
2007-01-14: Hänt i Grytsbygden Korta nyheter: Läs berättelsen här.
2007-01-14: Litteratur: Läs berättelsen här.
2007-01-14: Utredning om båtkörkort: Läs berättelsen här.
2007-01-14: Nr 1 Maj 2006 Första sida: Gå tillbaka här.