Startsidan

<< Tillbaka <<

<< Tillbaka <<

För en brukad och bebodd skärgård

med rent vatten och rikt biologiskt liv

i ett väl hävdat och med ömsint omtanke

bebyggt kulturlandskap.

En skärbondes dagbok

På Kråkmarö har familjen Liliedahl tagit hand om 27 stycken exemplar av Lantmannens fickkalender som de fann i Margit Jonssons stuga sedan de förvärvat huset. Margit ( 1905 - 1988 ) och hennes syster Mary (1909 - 1980) hade tydligen sparat dem efter sin far Axel Jonsson. ( 1876 - 1955 ) Margit och Mary var Axel och hans hustrus Ainas (1877 - 1953) enda barn. Familjen brukade en gård som omfattade ungefär hälften av Kråkmarö bys ägor. Byn ligger i Gryts sockens skärgård i Östergötland.

Kalendrarna har fickformat. De hårda pärmarna är bruna eller rödbruna. Kalendrarna är tryckta hos Almkvist och Wicksell. Utgivare är godsägare Otto von Arnold och agronom Erik Waller. Utöver almanacka innehåller kalendrarna en mängd artiklar med aktuell information av värde för en jordbrukare, t ex : Fodermedelssammansättning, Digivningstider, Brunsten, Ränteberäkning, Utsäde, Vedfamnsmått mm mm.

Intressantast för oss är avdelningen med anteckningar som är redigerad och förtryckt och utformad på samma sätt år efter år. Där finns plats för anteckningar om jordbruksdriftens arbeten och resultat. Utöver almanackan, i vilken korta anteckningar skett som komplettering till anteckningarna i Dagboken t ex om när korna betäckts, har följande tabeller fyllts på av Axel år efter år:

Dagboksanteckningar varje dag , Kassaräkning, Kassasammandrag per inkomst och utgiftsslag, Dagsverkslistor, Avräkning med tjänstefolk, Gödslingtabeller. Utsädestabell, Skördetabell, Höskördstabell, Tröskningstabell, Förmalningstabell, Ladugårdsanteckningar, Från Hönsgården inkomna ägg, Försålda ägg. Fler tabeller finns, men de har ej passat Axels behov. Fiskeresultaten är antecknade i almanackan.

 

Dag för dag kan man följa vädret, vilka arbeten som utförts och viktigare händelser i Kråkmarö. Personliga reflexioner, värderingar eller utblickar i världen saknas i stort sett. Varken andra världskrigets utbrott eller freden noteras.
Kalendrarna omfattar tiden från och med 1920 till och med 1946.

En systematisk genomgång av kalendrarna skulle ge en ganska komplett bild av hur jordbruket och boskapsskötseln bedrevs, vilka sädesslag som odlades, vilken växtföljd som gällde, vilka åkrar som gav mest samt vilket ekonomiskt resultat som jordbruket och boskapsskötseln samt skogen och fisket gav. Sannolikt skulle man kunna rekonstruera familjens ekonomiska förhållanden ganska väl.

Anteckningarna är konsekvent och noggrant förda och stilen redig. Läsningen försvåras dock av att blyertpennorna varit mycket hårda och skriften är därför blek. För den oinvigde kan dialektala ord och lokala ort ocb personnamn försvåra tolkningen. Här kan bara några korta nedslag göras i kalenderns Kråkmaröbild.

Gårdsbruket

Åkerbruket på ca 17 tunnland drevs i ett, för tiden, modernt cirkulationsbruk med sexårig växtföljd. 1922 skördades 1,104 kg vete, 561 kg råg, 2625 kg havre, 26 kg ärter, 22 tunnor stor potatis ochoch 6 tunnor småpotatis.

Säden maldes ofta vid Åbäcksnäs kvarn men även vid Fifalla och Stro kvarnar.
Höskörden uppgick till 26 lass 1922 men kunde uppgå till 40 lass vissa år. Ett lass torde ha vägt ca 400 kg.

I lagården fanns de två hästarna Svarten och Lärka. Där fanns 4-6 kor med namn som Däja, Linda, Frode, Gullros, Pärla och Blenda. De mjölkade som bäst 3000 kilo per år. Det är väl en tredjedel av vad dagens kor presterar. Därtill fanns kalvar och kvigor och vissa år föl. Kornas avkastning bestod utöver mjölken av en kalv per ko och år.

Kalven såldes då den vägde ca 100 kg som gödkalv, om den ej lades på till ny mjölkko. Det såldes mindre mängder smör och mjölk till folk i byn och trakten. Hur många höns som fanns framgår ej, men de värpte ca 1.200 ägg under år 1923 varav 11 i januari och 235 i maj. Ett par grisar föddes upp varav en såldes och en gick till hushållet.

Jordbruk och boskapsskötsel gav år 1923 inkomster på 1.850 kr. men utgifterna bokfördes till ca 1.750 kr vartill dock kom skatter, räntor. försäkringar och nyanskaffningar mm på ca 500 kronor. Då är familjens naturaförbrukning inte bokförd.. Den var viktig men räknades ej om i pengar. Man var försörjd med mjölkprodukter, mjöl och potatis samt kött och ägg genom lantbruket med bär och grönsaker från trädgård och bärmarker.

 

Fisket gav mycket olika intäkter under olika år och minskade generellt sett mot periodens slut. Detta gäller särskilt notfisket efter strömming. Från Axels dagboksanteckningar kan man summera att notfisket år 1922 gav 12 och 1923 drygt 13 ton strömming. Då byn hade två notlag och då Axel ej fört in inkomsterna från strömmingsnotarna i sitt eget ekonomiska sammandrag är Axels del i notfisket osäker. 1923 finns en uträkning som slutar på drygt 4 000 kr och som antingen är Axels egen eller notlagens hela intäkt.

Om det är notlagens torde ca hälften eller ca 2000 kr ha gått till Axel. Därtill kom inkomsterna från gädd- och ålfisket som 1922 uppgick till 663 kr och 64 öre. Slutligen såldes vissa år även fågel. Ej heller fiskets och jaktens naturainkomster är bokförda utan tillkommer.

Kostnaderna för fisket döljer sig bl a i rubriken lön till daglönare och gäller inlejt folk till notdragningen. Axel själv deltog ej i själva notdragningen. Han var med om att "väcka upp" notvarpen, d v s hugga upp de vakar i isen som behövdes för att få fram noten under isen i rätt varp. Därmed bestämdes var noten skulle gå fram, vilket var viktigt för fiskeframgången. Vidare plogade han snö på isen med hästarna för att underlätta notkarlarnas arbete i varpen. Han och hästarna flyttade även den tunga noten på släde mellan varpen.

Dagsverken för fisket kan ha kostat 50/100 kronor och samma summa synes ha gått åt för anskaffning och underhåll av fiskeredskap.
Det var fisket som gav kontanta överskott och som vid denna tid gjorde gårdsbruket till en god affär.

Sammanlagt köptes 1922, 100 dagsverken till gården.
Mest i notdragnings- , skörde- och tröskningstiderna.
Huvudsakligen gjordes dagsverkena av grannar i byn. Vissa år hade Axel en dräng som på 1920-talet betalades med 15 kr i månaden plus mat och husrum.
Gården gav utan tvekan familjen en god bärgning vid 1920-talets ingång. Mot l940-talets mitt och slut hade inkomsterna från notfisket upphört.

Genom brist på manliga familjemedlemmar, utöver en åldrande Axel, kunde familjen inte deltaga i det moderna skötfiske som utvecklades under och efter andra världskriget. Lantbruket blev Kråkmarös huvudnäring och dess lönsamhet var knappast bättre än på 1920-talet. Axel Jonssons och Kråkmarös ekonomiska situation blev svårare.

För Axels del blev följden att de stora öarna Ytterö och Innerö såldes.

Bilden av Axel som företagare och lantbrukare.

I skärgården och på Kråkmarö framstod Axel som en storbonde som brukade halva byn. Utifrån ett vidare perspektiv var han snarare en småbonde.
Mot denna bakgrund är det intressant att notera med vilken ambition och noggrannhet som hans lantbruk sköttes.

Den som träffat Axel vet det, men kalendrarnas vittnesbörd förstärker intrycket. Här verkar en person som vill göra allt ordentligt och som tillägnade sig modern kunskap och tillämpade den. Jag tror inte att Axel fick tillfälle att gå i någon lantbruksskola. Han var blott 20 år gammal då fadern och de äldre bröderna gick under med familjens skuta. Det var Axel som fick ta ansvar för gård och familj. Tid för studier blev det nog ej.

Säkert var det en sorg att han ej fick någon son som kunde taga över gården och driva verket vidare. Den ekonomiska nedgången bar han utan att det märktes utåt att han var störd av motgången. Han var och förblev en säker karl med en självklar pondus underbyggd av stil i uppträdande och klädsel, men även genom en bestämdhet som kunde ge intryck av hårdhet. Relationen till familjen och till gårdens djur tydde på att ytan kanske var hårdare än kärnan.

I vilket fall hörde han liksom sin framgångsrike fader, skepparen, redaren och hemmansägaren Johan Erik Jonsson i Kråkmarö till de generationer som genom engagemang, arbetsamhet och företagsam självständighet lade några av grundstenarna till vårt sentida demokratiska välfärdssamhälle och till 100 år av svenskt ekonomiskt under.

Hans kalendrar ger kanske en nyckel till den samhälleliga framgångens mänskliga grund och ger därmed motsatsvis även en belysning av skälen till att de hundra årens framgångar börjat avklinga.

Per Gräslund

 

Artiklar publicerade i Gryts-Skanken Nr 2 December 2005

 

2006-04-16: Greve Mörner: Läs berättelsen här.
2006-04-16: Vattenskotrar och båtkörkort: Läs berättelsen här.
2006-04-16: Skogen vid kusten: Läs berättelsen här.
2006-04-16: Huset på Udden: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Litteraturtips: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Glimtar av skärspråk: Läs berättelsen här.
2006-04-17: En skärbondes dagbok: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Vad betyder Harstena?: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Sommarens begivenheter: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Käre Medlem!: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Gryts Hembygdsförening: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Notiser: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Nr 2 December 2005 Första sida: Gå tillbaka här.