Startsidan

<< Tillbaka <<

<< Tillbaka <<

För en brukad och bebodd skärgård

med rent vatten och rikt biologiskt liv

i ett väl hävdat och med ömsint omtanke

bebyggt kulturlandskap.

"Greve Mörner"

Berättelse av Gösta Kjellgren nerskriven och försedd med några data av Lars Nahlbom.

Han hette Karl Johan Karlsson och var född 1845 i Mogata. Sitt öknamn hade han själv givit sig då han en gång spelade kort och pokulerade med båtsman Orrhöna och "Löfgren med fiolen" Gubben Orrhöna hade då påstått sig vara en von Rosen. "Är du von Rosen så är jag greve Mörner" sa Karlsson. Och det namnet blev sedan så vedertaget att när gubben Karlsson kom till ålderdomshemmet i slutet på 1930-talet så är han inskriven i församlingsboken som K J Karlsson, men i marginalen står det greve Mörner som ett förtydligande.

 

Han bodde på en udde av Grytö hemman som kallades Lottenborg. Han var gift med Dorotea Karlsdotter f.1854 i Skällvik. Greve Mörner hade klumpfot i en järnskodd specialsko som han själv tillverkat. Han var duktig med lite av varje. Han snickrade och var också lite smideskunnig. Gumman och han plockade bär och nypon som de sålde. De hade inga egna barn, men många fosterbarn genom åren. De flesta fosterbarnen var flickor som vistades där ibland endast kort tid. En pojke Erik Sjöström var där från det han föddes 1911 och framgent. Han ärvde huset.

På äldre dar var greve Mörner mörkrädd. Han ville inte vara ensam när Dorothea mörka höstkvällar gick till Strömmen och köpte mjölk. Att han skulle gå själv var otänkbart. Han följde henne, men inte in i lagårn. Han väntade utanför helst osedd.

Gumman anförtrodde Kjellgrenspojkarna varför gubben var mörkrädd. Hon hade skrämt honom en gång då han varit henne otrogen med en kvinna som tillfälligt bodde i Stensnäs. Han hade rott över dit med båt från Strömmen. Gumman hade tagit med sig ett lakan och satt och lurpassade när han kom roende tillbaka efter sin romans. När han kom i land i skymningen tog hon lakanet över sig och började en lustig dans bland enbuskarna, sen sprang hon och var hemma då han ordentligt uppskrämd kom hem till stugan.

Han hade blivit rädd på flera vis. Han säkrade ytterdörren med en entums järnregel som gick från tröskeln till övre dörrposten. Han hade en besmansklump under bäddsoffan. "mitt försvarsvapen" sa han. Dessutom hängde dubbelbössan laddad över soffan.

Den bössan var ute på äventyr en gång. Erik Sjöström var tillfälligt hemma ett tag på vintern efter en seglats Kjellgrenspojkarna från Katrineholm, som var hans kamrater från skoltiden, kom och hälsade på. De lånade bössan för att skjuta ekorrar på prästgårdsmarken.

Det var solig vintersöndag de gick över isen till Rävberget. Arrendatorn vid Strömmen, August Eriksson med fru, var ute på söndagspromenad och varseblev pojkarna. Eriksson rev av sig pälsen och rusade fram, slog rundslag med pälsen och skrek "Ge mej bössan". Sjöström som bar bössan ville givetvis inte ge den från sig. Eriksson grep tag i bössan och en stunds brottning uppstod. "August, August gör dig inte olycklig" ropade fru Eriksson.

En befogad varning för bössan var laddad. Lyckligtvis gick inget skott av, men Eriksson vann dragkampen. "Nu pojkar måste ni följa med mej hem och förklara vad som hänt, för farsan blir vild och galen "sa Sjöström. Kjellgrenspojkarna följde med och visst blev greve Mörner vild. " Dora ge mej min kniv och min revolver" skrek han och stampade med den järnskodda skon i golvet. "Karlsson, Karlsson lugna sig" skrek gumman " Jag ska gå till Strömmen i morron och tala med herr Eriksson". Nu var det så att det inte var fråga om någon egentlig tjuvjakt. Jakten var prosten Gustafssons, men han jagade inte själv, utan hans gårdskarl Larsson hade löfte att jaga på prästgårdsmarken.

 

Larsson handlade med skinn och han hade lovat pojkarna att gå över till Rävberget och knäppa några ekorrar. Detta visste naturligtvis inte Eriksson och inte var han på humör att få reda på det heller, när han anföll pojkarna. " Men" sa Gösta " på måndagsmorgonen kunde vi se gumman Dora vandra hem med en mjölkkruka i handen och en bössa på axeln" Har Karlsson verkligen en revolver" frågade Kjellgrenspojkarna sin vän Erik Sjöström. "Inte fan" svarade han.

Dora dog 1936 och kyrkoherde Reimhagen höll en parentation då hennes död pålystes. Han prisade hennes uppfostrargärning. Hon hade ju haft många fosterbarn. Att hon fostrat sin gubbe också visste kanske inte kyrkoherden.

Greve Mörner kom till ålderdomshemmet efter gummans död, men där levde han inte så länge.
Sedan jag tidigare skrev om C J Karlsson alias "Greve Mörner" har jag fått mera data och berättelser om honom.

Av Bengt Kjellgren, son till Gösta som tidigare varit min sagesman fick jag låna gamla kontrakt och andra handlingar, dessutom har Bengt ärvt sin fars berättartalang.

Charlottenborg där "greve Mörner" bodde var ett hus på ofri grund på den del av Grytö hemman som i dagligt tal kallades Grytöna. Riksdagsman Anders Magnusson i Lervik förvärvade Grytö hemman i mitten av 1800-talet. Han hade sedan sålt av det mesta men behöll just Grytöna. Dit flyttade arbetaren Gustaf Jacobsson och hans fru Charlotta, född Lindqvist, år1881. De kom från Ekholmen, en annan del av Grytö hemman och stugan kallade de Charlottenborg efter Charlotta.

Gustaf dog 13.3.1905 och 1909 ville Charlotta, som var 75 år, sälja stugan. Per Magnusson , nu ägare till Grytöna, häradsdomare och van auktionist ordnade med auktionen 25 januari 1909. Högsta budet 600 kronor kom från C J Karlsson han var då bosatt vid Bås på Breviksnäs ägor.

Av auktionsprotokollet framgår att Charlotta Jacobsson inte var skrivkunnig, men Per Magnusson och August Svensson i Lundby skrev en försäkran att hon godkänt försäljningen i deras närvaro. Så visade sig att köparen Karlsson "greve Mörner" inte heller var skrivkunnig . M. H. P. P det vill säga med handen på pennan står det efter hans namn.

Förutom de 600 kronor som Karlsson betalt för stugan, skulle han betala 10 kronor om året i planpengar för inhägnad mark kring byggningen. Dessutom skulle han och hans hustru "tillse de djur som äro på bete å Grytön på sommarmånaderna, och om något sjukdomsfall eller annat obehag inträffar å desamma detta genast underrätta Lervik" Om Karlsson och hans hustru ville ha en ko i bet på ön bland de övriga djuren skulle de betala 15 kr om året.

Grytön såldes 1933 till Kjellgren på Katrineholm för 3400 kr och Kjellgrenspojkarna Gösta och Hilding besökte ofta "greve Mörner" och lyssnade på hans historier.

 

En höstkväll i skymningen kom de dit och knackade på. "Vem är det" dundrade gubbens röst. De talade om vem de var och när gubben väl hade befriat dörren från alla låsanordningar blev de insläppta. De talade om att de varit ute vid Hägeröholmarna tidigare på dagen. De arrenderade fiskevatten där.

"Såg ni nån orm " frågade gubben. Jo visst där är gott om orm sa pojkarna. "Ja djur o miljoner va orm där är" sa gubben " Ja brukar ta bössa med mej när ja är där och plockar nypon. En gång reste sig en sån där glasögonorm mot mej å då va det tur att bössa va med. Jag sköt en och tog ner en i båten. Han va like lång som båten och ja rodde i land på Breviksida för där visste ja att det fanns en stor myrstack. Där la ja ormen . Å tro mej eller ej när ja kom dit och titta efter tre vecker så va dä bara glasögona kvar." Medan gubben berättade skakade han av upphetsning och stampade med fötterna. Det rungade i golvet av hans järnskodda känga.

Greve Mörner hade en motbok. Han hade tilldelning av en liter brännvin i månaden. Själv köpte han väl inte ut varje månad men han var "hjälpsam" så det var sällan någon liter "brann inne" Det var hustrun Dorotea som fick skriva på boken. När Dorotea dog 1936 skulle fostersonen Erik Sjöström ta ut brännvin åt gubben men då stämde inte namnteckningen och Erik fick förklara att det alltid varit gumman som skrivit C J Karlsson i boken.

"Greve Mörner och hans Dora" var strävsamma och förnöjsamma människor där ute på sin udde . Nu bor där fritidsfolk som helst skulle vilja asfaltera bilväg där den gamla gångstigen går fram till stugan.

Anders Gustafsson

 

Artiklar publicerade i Gryts-Skanken Nr 2 December 2005

 

2006-04-16: Greve Mörner: Läs berättelsen här.
2006-04-16: Vattenskotrar och båtkörkort: Läs berättelsen här.
2006-04-16: Skogen vid kusten: Läs berättelsen här.
2006-04-16: Huset på Udden: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Litteraturtips: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Glimtar av skärspråk: Läs berättelsen här.
2006-04-17: En skärbondes dagbok: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Vad betyder Harstena?: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Sommarens begivenheter: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Käre Medlem!: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Gryts Hembygdsförening: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Notiser: Läs berättelsen här.
2006-04-17: Nr 2 December 2005 Första sida: Gå tillbaka här.