Startsidan

<< Tillbaka <<

För en brukad och bebodd skärgård

med rent vatten och rikt biologiskt liv

i ett väl hävdat och med ömsint omtanke

bebyggt kulturlandskap.

Fiskeguiderna vårt nya adelsfrälse?

En följdverkan av Sportfiskarnas pyrrhusseger.

Under 1600-talet hotades bönders och skärbors äganderätt av att deras hemman förlänades till de gunstlingar inom adeln som kungen eller drottningen var beroende av, det s k frälset. Det var de politiska gåvorna som Karl XI rensade i genom Den Stora Reduktionen. Gustaf III stärkte senare böndernas äganderätt och sade att " äganderätten måste hållas i helgd, för att den idoge skall få nytta av sitt arbete", vilket skulle gynna landets uppodling, d v s dess näringsliv, ansåg, denna upplyste monark.

 

1985 gav (förlänade) regering och riksdag bort en del av skärbornas fiskerätt till den fiskeintresserade majoritet, vars röster politikerna var beroende av. Det skedde genom införande av det fria handredskapsfisket. Fiskerätten tillhör dock skärhemmanen med samma lagfarna rätt som stugan och åkern. Den har genom århundradena varit värdefullare för skärbon än åkern. Hemmansägarnas rätt att ensam fiska med handredskap på sina egna vatten konfiskerades således 1985 och förlänades till en röststarkare grupp. I inlandet förblev fisket en del av jordbruksfastigheterna, utom i de fem största insjörna, där det fria handredskapsfisket infördes.

Fiskevården upphörde. Skärgårdsborna slutade att vårda de fiskevatten som all världens sportfiskare fick rätt att skörda utan att fråga om lov eller göra rätt för sig. Staten lovade fiskevård. Den kom ej till stånd och kan för övrigt knappast skötas bara genom centralstyre. Lokal och engagerad medverkan måste till och incitament. Subsidiaritet krävs. Det är ett av EU:s bättre begrepp.

Skärgårdsbornas fisketurer upphörde. Den hade tidigare skett på egna vatten. Samspelet med de fiskeklubbar som tidigare arrenderade fiske upphörde. Skärgårdsbornas fiske försämrades men turistfiskebranschens utveckling i inlandet tog fart. Fiskerättens potentiella värde steg, men ägarna eller brukarna i skärgården kunde ej nyttiggöra sig denna lovande, nya näring, som skulle varit så naturlig i skapandet av en levande skärgård.

Regeringen hade 1985 av fri vilja och med öppna ögon infört det som kallas "Allmänningarnas tragedi" i skärgården. Tragedin är den självklara följden av att "Det som alla brukar och ingen äger blir inte vårdat av någon". Det är den tragedin som medförde utfiskning av torsken i Nordatlanten och som håller på att förstöra torskbestånden i Östersjön. I Atlanten t ex kring Island försöker man införa privat äganderätt till fisket för att åstadkomma vårdat fiske. Hos oss gick man 1985 fel väg.

 

Samtidigt har de stora konfiskationerna på andra sidan Östersjön upphört efter sextio år av misslyckad planhushållning med tillhörande ofrihet, miljöförstöring och ekonomisk stagnation. Folket tröttnade på experimentet. Till och med familjen Palme fick tillbaka sina baltiska jordagods. Samtidigt har en blomstrande turistfiskebransch givit arbete och inkomster till lokalbefolkningen i Östergötlands inland. Det beror på att fisket där aldrig blev konfiskerat. Det förblev även efter 1985 den viktiga del av hemmanen som det varit sedan Medeltiden. Samtidigt har skärgårdsborna och deras föreningar och länsstyrelser lämnat praktiska förslag till hur man skulle kunna dämpa allmänningarnas tragedi. Regering och Sportfiskare vill dock inte ställa upp på realistiska prov av våra praktiska förslag.

Regering och Riksdag har dock insett att situationen är ohållbar. Regeringen har därför beställt utredning efter utredning. Inga resultat och inga politiska beslut och givetvis ingen reduktion. Den minsta viskning om justering i frifisket betraktas som en svordom i den socialistiska helgedomen.

Den senaste i raden av utredningar har nu kommit från Fiskeriverket och Naturvårdsverket Där ges råd om hur fisketurismen i skärgården skall kunna stärkas. Rådet innebär att en ny typ av fisketuristföretagare s k fiskeguider skall erhålla statlig sanktion för tillträde till både statens fria vatten och hemmansägarnas vatten genom att de förses med fiskelicenser. För att inte fisket skall öka för mycket tas motsvarande licenser bort från yrkesfiskarna.

Vidare föreslås av samma skäl att ägarnas fiske med nät och ryssjor på privata vatten skall inskränkas. Ingen tanke på att bereda de skärgårdsbor som arrenderar eller äger fiskevatten stöd, för en sund och fridfull turistfiskeverksamhet på ägda eller arrenderade vatten, av den typ som blivit så lyckosamma på privata vatten i inlandet. I stället skall ett nytt frälse bildas av utombys guider, fiskecampägare och liknande, vars rättigheter ytterligare naggar den privata äganderätten i kanten och förlänger Allmänningarnas Tragedi.

Har vi inte lärt oss att planhushållning inte fungerar på någon sida av Östersjön, men att privat företagsamhet fungerar, om den får rimliga villkor? Dit hör att företagaren själv måste kunna behärska, vårda och utveckla sina resurser till en marknadsledande kvalitet i rättvis konkurrens med andra företagare.

Resursen må vara en uppfinning, en maskin, en verkstad, en åker, ett fraktfartyg eller en fiskerätt. Företagaren måste ha en chans att få skapa och behålla ett överskott av sin verksamhet, som gör det värt att fortsätta att arbeta, ta risker och investera. Annars blir det ingen företagsamhet, ingen levande skärgård, men inte heller några goda fiskevatten att erbjuda sportfiskarna.

 

Fiskeguiderna kommer inte att vårda och utveckla skärgårdsbons vatten och ej heller statens fria vatten. Av planhushållning blir, som vi vet, alla förlorare. På en väl ordnad marknad blir alla vinnare. Även friheten. Därför är inte fiskespön, fiskebåtar och fiskeresor gratis, men alla dessa nyttigheter av varierande kvalitet och pris står till den intresserades förfogande. Det kommer även fiskevatten att göra, om den marknaden organiseras på sund företagsekonomisk grund. Den grund som, inom rättssamhällets ram, lyfte landet till oanat välstånd mellan 1868 och 1968.

Genom överdrivet fiske vårdas inte bestånden av torsk, lax och gädda. Genom överdrivet röstfiske vårdas inte rättsstaten och äganderätten. Det finns många goda skäl för en reduktion av 1985 års populistiska fiskeförläning. Men var finns klokheten och kraften? När skall sportfiskarnas organisation inse tragedins omfattning? När skall dess ombudsmän mogna till goda skär och samhällsvårdande medborgare?

 

Per Gräslund

 

Artiklar publicerade i Gryts-Skanken Nr 1 Maj 2005

 

2006-01-04: Kråkmarö : Läs berättelsen här.
2006-01-04: Minnen: Läs berättelsen här.
2006-01-04: Vad säger skärgårdens namn?: Läs berättelsen här.
2006-01-04: Vattenskoterfrågan: Läs berättelsen här.
2006-01-05: Fiskeguiderna vårt nya adelsfrälse?: Läs berättelsen här.
2006-01-05: Betesprojektet ladugårdarna: Läs berättelsen här.
2006-01-05: Häradskär: Läs berättelsen här.
2006-01-05: En skärkarls dikter: Läs berättelsen här.
2006-01-05: Ny Arrendator på Ämtö stugby: Läs berättelsen här.
2006-01-05: Notiser: Läs berättelsen här.
2006-01-04: Nr 1 Maj 2005 Första sida: Gå tillbaka här.