Planområdet är beläget mellan allmänna vägen
212 (Gryt/Fyrudden) och Horsviken, ca 1 km sydväst om Fyruddens hamn.
Avsikten med detaljplanen är att områdets sydvästra del
ska bebyggas med friliggande enbostadshus. Husens placeringar ska vara
välanpassade i naturen med minsta möjliga modifiering av terrängen.
Programområdet består huvudsakligen av bergig skogsmark och
låglänt ängsmark. Ängsmarken ska i möjligaste
mån förbli orörd. De högstbelägna skogspartierna
bör förbli orörda. I sydvästra delen av området
är höjdvariationen 16 meter.
Horsvikens inre del är vassbevuxen och ska förbli orörd.
Tillkommande bebyggelse ska förläggas på fast mark och
berggrund och föranleder således inga geotekniska svårigheter.
Den s.k. Östgötaleden leder in i området via Horsvikens
västra strand. Leden ska förlängas utmed stranden i riktning
mot Fyruddens hamn.
Tomtstorleken kring varje tillkommande hus ska inte understiga 1500 kvm
för att behålla naturkaraktären. Ängsmarken får
inte bebyggas. Stenmurar kommer att bevaras inom naturområdet.
Mellan de två befintliga båthusen är avsikten att skapa
ett gemensamt område för att uppföra ett antal sjöbodar
samt småbåtsbryggor och därmed skapa inryck av ett fiskeläge.
Vattendjupet tillåter enbart angöring för grundgående
båtar.
Hamnområdet ligger utmed vandringsleden och ska därför
vara tillgängligt för allmänheten. Planprogrammet förutsätter
att strandskyddet upphör inom all kvartersmark.
Strandområdet mellan båthusen upplevs av allmänheten
som ianspråktagna för privat bruk. Anläggande av ett gångstråk
i vandringsledens förlängning och en tydlig skyltning ökar
strandens tillgänglighet för allmänheten.
Samfällighetsförening ska bildas för att svara för
framtida drift och underhåll av gemensamhetsanläggning.
En exploatering av området enligt planprogrammet innebär inte
någon större förändring för miljön jämfört
med för området gällande plan.
Planförslaget skapar attraktiva boendemiljöer med möjlighet
till havsutsikt och närhet till rekreation och offentlig och kommersiell
service.
Attraktiva tomter kan locka inflyttare till kommunen och bidra till en
positiv befolkningsökning. Planförslaget finansieras genom intäkter
från planområdet.
Sammanställt av Gunnel Adolfsson-Lundgren
PS. Inom kort kommer nya idéer om plan för byggnation vid
Nya Åldersro avseende villor och äldreboende.
Grytsbladet har tagit del av dessa förslag, men kan tyvärr inte publicera allt. För den som vill veta mer hänvisas till Bo Thor bo.thor@svsog.svo.se eller telefon 013-20 38 37. Hela texten ska så småningom komponeras ihop till en broschyr.
Skogen är en omistlig del av ostkusten och dess skärgårdar. Sedan långt tillbaka har kust - och skärgårdsbefolkningen brukat skogen. Man har avverkat timmer för att bygga hus, båtar och stadiga bryggor. Man högg ved för att värma egna bostäder med, men också för att sälja till städerna. Under de senaste decennierna har även kustborna kunnat sälja massaved till industrin.
Skogen gav bete åt kor och får, både på fastlandet
och lång ut på öarna. Precis som i övriga delar
av landet har man planterat skog som idag behöver röjas och
gallras. Där förr var åker och betesmarker vandrar nu
skogen in.
Skogen var och är helt enkelt en av grundförutsättningarna
för att folk ska kunna bo i skärgården och på landsbygden
vid kusten. När fiske och jordbruk sviktar är det än viktigare
att man tar tillvara skogens försörjningsmöjligheter, i
första hand genom självverksamhet för skärgårdsbefolkningen.
I skogen vid kusten och i skärgården kan det vara lämpligt att i större utsträckning än vanligt använda naturlig föryngring. Var rädd om yngre träd redan vid avverkning så att de kan sparas och få växa in i det nya beståndet. Gör täta fröträdsställningar av tall. När fröträden så småningom avverkas lämnas minst tio av de äldsta och grövsta träden per hektar kvar som miljöträd för fåglar, insekter och annat liv.
Låt särskilt kantzoner mot vatten utvecklas fritt. Anlägg inte skog på strandängar och små inägor, på torrbackar eller i känsliga kulturmiljöer. Försök att skapa kvalitetsträd redan i den yngre skogen, som kan ge värdefullt timmer i den äldre skogen. Med en redan svag lönsamhet i kust och skärgårdsskogsbruket måste utgångspunkten vara att producera sådant som ger högsta möjliga inkomst per kubikmeter.
Av tradition och av miljöskäl finns det all anledning att gynna
tall - och ekskogar.
Att föryngra skogen genom att skapa luckor, eller att utvidga befintliga
luckor med begynnande föryngring, är en annan metod som kan
tillämpas. Att successivt föryngra skogen genom att avverka
i kantzoner är också en beprövad metod.
För att i första hand gynna den biologiska mångfalden lämnas minst tio träd per hektar kvar till framtiden. Man väljer de träden bland de grövsta och äldsta. Dessa så kallade evighetsträd kan då uppnå sin biologiska mognad. De blir bostad för en mängd arter som är beroende av riktigt gamla träd. Trädets biologiska funktioner fortsätter även efter att det dött, som torraka eller låga, med olika nedbrytare som livnär sig på det.
Var särskilt rädd om tallar och ekar, som växer i kanter mot vatten eller öppen mark, på berg, inägor eller uddar. Grova, solbelysta stammar är särskilt värdefulla. Låt torrträd och kullfallna träd ligga kvar. Kom ihåg att stammar med lågt timmervärde (med hål, grova grenar, röta etc.) ofta har de högsta naturvärdena och skönhetsvärdena.
Redan i planeringsdiskussionerna mellan skogsföretag, ägare och myndigheter bör man undersöka intresse och möjligheter för samordning av gallring mellan fastigheter. I det här sammanhanget är ensam inte stark. Samordning kan innebära skillnaden mellan ett nollsummespel och ett ordentligt netto efter avverkning. På öar kan man överväga att utföra alla aktuella avverkningsåtgärder på en gång, såvida inte de totala miljöförändringarna blir alltför omfattande. Undvik att gallra ända ut i vattenbrynet. Vårda det naturliga brynet och tänk på att fisken uppskattar skuggan av kantvegetationen. Fisk och annat liv gynnas också av träd och ris som ligger i vattnet.
Ju längre ut i skärgården man kommer, ju mindre öarna är, desto mer minskar möjligheterna att avverka skog. Det finns inte så mycket att avverka, möjligheterna att göra det lönsamt är mycket små och kraven på hänsyn till miljön är höga. Regelrätta föryngringsavverkningar kan göras på de större öarna i de inre och mellersta delarna av skärgårdarna.
Hyggesstorleken bör dock begränsas och anpassningen till terrängen göras med särskild omsorg. På de öar som finns i det som brukar kallas mellanskärgården bör man överväga att i ställe göra kombinerade avverkningar, genomhuggningar, där vissa ytor behandlas som föryngringsytor med till exempel fröträd för naturlig föryngring. Andra ytor gallras.
Man kan även i viss utsträckning bedriva plockhuggning av träd med särskilt högt timmervärde. Mindre volymer döda träd lämnas kvar i skogen av naturvårdsskäl.
Sammanhängande föryngringsavverkningar i de inre delarna av skärgårdarna bör inte överstiga tre hektar. Längre ut i mellanskärgårdarna bör de inte överstiga ett hektar. I de yttersta delarna av skärgårdarna kan inga föryngringsavverkningar företas.
Mindre öar, berg, uddar och strandområden av speciell karaktär undantas helt från skogsbruk. Hällmarksområden med lågvuxen skog får utvecklas fritt, liksom t.ex. de flesta kärr och skvattrammossar. Lämna normalt kvar en orörd strandzon av främst buskar, lövträd och tall. Låt de naturliga förutsättningarna avgöra zonens bredd.
Lämna en bred zon där lövkärr går fram mot stranden och öppna helt där det är ren granskog eller där det är motiverat att öppna för utsikten. Var speciellt aktsam vid naturhamnar, bebyggelse och odlingsmarker. Områden som av myndigheterna bedöms hysa höga naturvärden på grund av att de aldrig eller inte på länge brukats, lämnas också utan åtgärd. Är det fråga om större områden kan markägaren kompenseras genom att man bildar naturreservat eller biotopskyddsområde.
På vissa öar kan man fortfarande se spår efter hamling av lövträd (främst lind och ask). Träden har en karaktäristisk kandelaberform. Ofta går det bra att hamla dessa träd på nytt. Arbetet kräver dock speciell kompetens och utrustning. Om träden står invuxna i högre skog måste de konkurrerande träden också avverkas så att de hamlade träden får ljus.
Det är förbjudet att avverka boträd. För de stora rovfåglarna, särskilt havsörn och fiskgjuse, är det brist på lämpliga boträd. Dessa fåglar har en viktig funktion i kustlandskapets ekologi. Genom att medvetet lämna grova tallar med platta kronor som framtida boträd kan skogsbrukaren aktivt bidra till att dessa fåglar gynnas och kan fortleva i starka populationer. Undvik skoglig verksamhet i närheten av dessa bon under häckningssäsongen januari - augusti.
Vattenmiljön (bäckar, åar, sjöar, hav och våtmarker)
är känsliga livsmiljöer som kräver särskild hänsyn
även av skogsbruket. Våra metoder måste anpassa och utvecklas.
Man kommer långt genom att a) Spara kantzoner b) Vara försiktig
vid terrängtransporter och markberedning c) Avsluta diken innan de
rinner ut i nästa vattensystem d) Tänk på vattenmiljöerna
vid vägbyggen och andra markarbeten som påverkar vattnet e)
Var aktsam med kemikalier, gödselmedel samt driv och smörjmedel.
Sammanställt av Gunnel Adolfsson-Lundgren
2005-12-05 : SM i fårvallning : Läs
berättelsen här.
2005-12-05 : Skjutvarning : Läs
berättelsen här.
2005-12-05 : Capstan m.m. : Läs berättelsen
här.
2005-12-05 : Nya Grytsbor : Läs berättelsen
här.
2005-12-05 : Gryts Hembygdsföreningen : Läs
berättelsen här.
2005-12-06 : Gryts Biblioteksföreningen : Läs
berättelsen här.
2005-12-06 : Gryts Skärvårdsföreningen : Läs
berättelsen här.
2005-12-06 : Halvor tröskar : Läs
berättelsen här.
2005-12-06 : Planprogram Fyrtorp 1:114, 1:4 : Läs
berättelsen här.
2005-12-06 : Grytsbladet nr2 förstasidan : Gå
tillbaka här.