När växtplankton, mikroskopiskt små alger, finns i stora mängder brukar man kalla det algblomning. Algerna grumlar vattnet, färgar det och i vissa fall bildar tydliga samlingar av alger på ytan. Dessa algblomningar är naturliga och utgör normalt en viktig del av sjöars och havens ekosystem genom att vara föda åt små vattenlevande djur (djurplankton), vilka i sin tur äts upp av större djur (till exempel strömming).
Vissa algblomningar består dock av arter som kan producera gifter och som kan innebära hälsorisker för både människor och djur.
Algblomningar kan dyka upp under hela året, men de potentiellt skadliga blomningarna är vanligast under högsommaren (juli-augusti) och delar av hösten. De senaste åren har lokala samlingar, några dokumenterat giftiga, förekommit i Östersjön, bland annat i Stockholms skärgård, ända in i november.
Under sommaren (juli till augusti) brukar blomningar av cyanobakterier, även kallade blågrönalger, ofta uppstå. De är egentligen ett slags bakterier, men deras många likheter med alger gör att de brukar räknas till gruppen växtplankton.
Näringstillgången och vädret påverkar cyanobakteriernas blomningar. Soligt och vindstilla väder, tillsammans med höga näringsämneshalter (främst av ämnet fosfor), förlänger till exempel blomningarna. En del av blomningarna består av potentiellt skadliga arter såsom Nodularia spumigena, även kallad katthårsalg, som brukar bilda tydliga samlingar på havsytan.
Under senvintern/våren (februari-april/maj) förekommer en kraftig så kallad vårblomning som normalt domineras av kiselalger. Den följs av mindre blomningar av andra algarter under våren och sommaren. På hösten är det åter vanligt med en lite större blomning innan ljuset blir för svagt för att åstadkomma kraftigare blomningar. De vanliga vår- och höstblomningarna leder normalt inte till täta ansamlingar i ytan och är ofarliga.
Algblomningar förekommer både ute till havs, vid kuster och i sjöar och vattendrag såväl inom Sverige som utomlands. Skadliga algblomningar kan förekomma i alla dessa miljöer. Blomningar av cyanobakterier uppträder i både sött och bräckt vatten. Östersjöns cyanobakterier klarar däremot inte salthalten i Västerhavet (Kattegatt och Skagerrak) och finns därför inte i dessa områden.
Vissa algblomningar förekommer regelbundet årligen under normala förhållanden och är därför inte alltid en god indikator på miljöstörningar. Till exempel kan nämnas att det varje vår sker mycket kraftiga, ofarliga blomningar av kiselalger. Dessa går ofta nästan spårlöst förbi eftersom de inte syns på ytan lika tydligt som till exempel ansamlingar av blågrönalger, vetenskapligt kallade cyanobakterier.
Vårblomningarna är en viktig del i naturens sätt att
ta hand om de stora mängder näring som frigjorts och/eller tillförts
vattenområden under den gångna vintern. De är ett väsentligt
inslag i tillförseln av näring till organismer som lever i den
fria vattenmassan och på djupare bottnar.
Ofta förekommer blomningar av mer problematiska arter i samband med
att det råder obalans i den relativa förekomsten mellan närsalterna
fosfor och kväve.
Blågrönalgblomningar, som kan vara skadliga, förekommer ofta när det råder brist på oorganiskt kväve i vattenmassan. Ibland kan det också samtidigt råda brist på oorganiskt fosfor i vattenmassan men cyanobakterierna kan tidigare under året ha lagrat ett förråd av fosfor i sig. Under högsommaren när naturen går för fullt råder normalt brist på både fosfor och kväve.
Genom att cyanobakterier kan använda kväve från luften som löst sig i vattnet och kan bära med sig eget fosfor kan de konkurrera ut andra växtplankton som behöver oorganiskt kväve och fosfor och de kan därför växa till när det råder brist på kväve och fosfor i oorganisk form.
Lämpliga betingelser för cyanobakterier kan också uppstå om utsläppen från mänskliga verksamheter bidrar till att skapa en obalans mellan fosfor och kväve, i synnerhet om det finns ett relativt överskott av fosfor i förhållande till de proportioner som växtplankton behöver. De storskaliga blomningarna till havs under sommartid är beroende av god tillgång på fosfor under vinter och vår. Problematiska algblomningar kan uppstå under nästan alla årstider men under höst, vinter och vår är de oftast begränsade i storlek.
I Stockholms läns kust- och skärgårdsvatten förekommer kraftigare algblomningar av större geografisk omfattning inte så ofta, bortsett från den helt ofarliga vårblomningen. Blomningar i större skala som kan förekomma är normalt delar av högsommarens cyanobakterieblomningar där huvuddelen äger rum i utsjön. Mer omfattande blomningar som iakttas i skärgårdsområdet har mestadels drivit in i skärgården från öppna havet med hjälp av vind och strömmar.
Foto Peter Gerdehag
Den synliga delen av de storskaliga havsblomningarna består mestadels av den så kallade "katthårsalgen" (Nodularia spumigena), en art som oftast är giftig. Men inslag av andra arter förekommer också i blomningarna och flera av dessa kan vara skadliga, även om de ännu inte dokumenterats som sådana i Östersjön. Under sommaren, men oftare under hösten, kan även mer lokala blomningar av cyanobakterier förekomma både inne i de innersta delarna av skärgården och ute i mellan- och ytterskärgården.
En del av de arter som då förekommer i Stockholms innerskärgård
kan ha förts ut från Mälaren, där de ofta blommar,
och förekommer sällan längre ut i skärgården.
Det rör sig då om arter som är mer kopplade till sötvatten.
Andra är mer utpräglade brackvattenarter som Aphanizomenon sp.,
vilken även kan utgöra en stor andel i de storskaliga sommarblomningarna
ute till havs men också utgör en betydande del av de mer begränsade
höstblomningarna.
För mer information besök Informationscentralen för egentliga
Östersjön där du kan få tag i senaste alginformation
eller fler länkar till andra informationskällor.
Kontaktpersoner: Helena Höglander, tel: 08-785 40 39 och Gunnar Aneer,
tel: 08-785 51 18
E-post: infocbaltic@ab.lst.se
Informationscentralen har idag lagt ut sin årsrapport för
2005 på sin hemsida:
Verksamheten för Informationscentralen för Egentliga Östersjön
året 2005
Blomningen av cyanobakterier i Egentliga Östersjön under år 2005 blev en av de kraftigaste som förekommit på senare år. Orsaken var ett strålande sommarväder med lugnt, soligt och varmt väder i kombination med höga fosforhalter i ytvattnet.
Ärtsoppe-tjocka ansamlingar av den giftiga arten Nodularia spumigena täckte under första halvan av juli stora delar av öppna Egentliga Östersjön. Som mest täcktes ca 130 000 km2 av havsytan av ansamlingarna. De svaga ostliga vindarna under juli gjorde att blomningarna drev in i de östra delarna av fastlandskusten, på östra Öland och Gotland och uppfattades därför som mer omfattande än tidigare år.
Syresituationen i Östersjöns bottenvatten försämrades under året eftersom få större inflöden av syrerikt västerhavsvatten ägde rum under året. I början av september uppmättes i Bornholmsbassängen det högsta värdet av svavelväte som man funnit i området, 70 µmol/l.
Under några hektiska veckor under juli blev Informationscentralens enda tjänsteman nerringd av samtal från allmänhet och media. För att kunna uppdatera hemsida med mera fick andra kollegor på Länsstyrelsen bistå och svara på en del samtal. Kontakterna med media och allmänhet var mer än dubbelt så många som tidigare år. Det varken fanns eller finns några möjligheter för Informationscentralen att ge den detaljerade regionala information som många gånger efterfrågas. Ett utökat samarbete med övriga aktörer skulle emellertid kunna förbättra informationsflödet.
Tillsammans med Informationscentralen för Bottniska viken och SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) tog Informationscentralen fram en ny algblomningsbroschyr till sommaren, som förutom att vara tillgänglig för beställning även fanns att ladda ner från hemsidan.
Den 22 september lanserade de tre Informationscentralerna (Egentliga Östersjön, Bottniska viken och Västerhavet) samt forskningsprogrammet AquAliens och Naturvårdsverket i samarbete en ny webbplats om "Främmande arter i svenska hav" med adressen www.frammandearter.se
Webadressen till ovanstående är www.ab.lst.se
välj sedan Miljö och hälsa.
För den som har Internet finns mycket information att hämta
Så kan man t ex läsa om havstulpaner, ullhandskrabba och svartmunnad
smörbult, som alla är främmande arter som via olika färdmedel
tagit sig till Östersjöns vatten, bl a genom fartygens barlastvatten.
Det finns även fortlöpande information från juni månad
om algblomning via satellitbilder och kartor. Information samlas in från
fartyg utrustade med insamlingsapparatur som kontinuerligt visar förekomsten
av alger i olika delar av Östersjön.
Vi frågar oss naturligtvis om vi på något sätt kan påverka algblomningen? Eftersom denna tydligen är starkt påverkad av tillgången på fosfor i vattnet, måste eventuella åtgärder vara omfattande. Det räcker inte med punktinsatser.
Sockenföreningen och Skärvårdsföreningen har 2005
tillskrivit miljöminister Lena Sommestad och EU-kommissionär
Margot Wallström för att efterlysa miljöåtgärder.
Gunnel Adolfsson-Lundgren
2006-06-06 : Det kom ett brev
: Läs
berättelsen här.
2006-06-06 : Algblomning : Läs berättelsen
här.
2006-06-06 : Gryts Skärvårdsföreningen : Läs
berättelsen här.
2006-06-06 : Gryts Hembygdsföreningen : Läs
berättelsen här.
2006-06-06 : Grytsbladet nr1 förstasidan : Gå
tillbaka här.