Startsidan

Tillbaka

GRYTSBLADET

Tidningen utges i samarbete med föreningslivet i Gryt

I stället för
Ordföranden har ordet

blir det i stället undertecknad redaktör, som har lite synpunkter.

Vad skall vi göra för att liva upp Gryt? Har du som läser detta några idéer? Vi har i Hembygdsföreningen diskuterat vad som kan göras för att få fler medlemmar att engagera sig i vårt arbetet med att ”väcka och underhålla förståelsen för vår hembygds kulturarv och landskapets skönhets– och stämningsvärden” som det står i stadgarna.

Det är samma ’gamla garde’ av personer som arbetar sedan många år, både inomstyrelsen och med det praktiska. Det är ett mycket väl fungerande arbetslag, men bygger som sagt på att några få gör väldigt mycket. Det finns många föremål som skall katalogiseras och förvaras på lämpligt sätt. Detta är ett tidsödande arbete och kräver väl genomtänkt organisation. De gåvor vi mottagit skall omhändertagas, förvaltas och naturligtvis förevisas för allmänheten på bästa sätt.

Vårt stora önskemål är att få in både fler och yngre medlemmar, som kan kläcka nya idéer. Ligger det i sakens natur att det är när man börjar närma sig ’femtiplus’ som det blir intressant med hembygden?
Som uppväxt i en tämligen stor stad, Västerås, har jag minnen av Vallby friluftsmuseum, som består av mycket gamla hus flyttade till ett område där man byggt upp dem med en bykänsla.

Det fungerade, i alla fall då, som ett levande museum likt Skansen och användes även som friluftsteater. Jag minns hur fascinerande det var att föreställa sig hur det hade varit att bo och leva i dessa hus med väggfasta sängar och stor öppen eldstad, stången som användes för att ta upp vatten ur brunnen, lagård och lider med lågt i tak. Hela miljön satte fantasin i rörelse.

Eftersom mina morföräldrar hade ett litet hemman i Västerbotten med två kor och en gris var jag inte ovetande om hur ett litet jordbruk fungerade. Har starka minnen av hur vi hässjade hö på stånghässjor. Morfar slog med lien, och vi barn fick vara med och räfsa, ju fler ju bättre. Minnet av hur väl den hemmagjorda, lätta räfsan låg i handen och hur stolt jag var, när morfar berömde handlaget, lever ännu. Som ’stadsunge’ upplevde jag arbetsgemenskapen och den härliga, nöjda känslan i kroppen av kroppsarbetet. Alla redskap var formade och blanknötta av arbetshänder.

Allt detta är förmodligen välbekant för de flesta av våra äldre medlemmar. Det är dom känslorna som återuppväcks hos oss när vi ser dom gamla redskapen och husen i vårt eget levande ’museum’, Björkudden.

Kan vi väcka dessa lustar hos dagens unga?
Förstår man inte värdet av det om man är under femtiplus? Hur kommer dagens redskap, t ex dator och tangentbord, maskiner osv., att upplevas för en nostalgiker om 30 år? Vad tror ni? Vi vill gärna ha synpunkter.

Gunnel Adolfsson-Lundgren

Redaktör’ns rader
Vi har i sommar haft besök under tio dagar av tre damer från Brisbane i Australien. Vi gjorde bland annat en tur med postbåten, som blev mycket uppskattad trots regnet. Vår vackra skärgård blev vederbörligen beundrad. Roligt att knyta internationella kontakter och få visa det vackra vi har.

Som vanligt springer sommaren fort förbi och man hinner inte hälften av allt man hade tänkt få uppleva. Vi hann dock med en tur till Norge, som verkligen är en naturupplevelse i sig — men dyrt! En synnerligen enkel måltid med Pasta och köttfärssås (väl urkokt!) kostade 190 kronor!

Vi bodde bland annat ett par nätter på en liten trevlig campingplats med en fors 30 meter från stugan där Inge kunde fiska bäcköring! Men han blev hårt attackerad av ”svian” (småmygg) som till slut fick honom att ge upp. Mycket gott blev det i alla fall till frukost följande morgon med nystekt fisk! Ett sommarminne som stannar kvar...

Gunnel Adolfsson Lundgren

 

Artiklar publicerade i Grytsbladet nr1 2006

2007-01-11 : Gryts Skärvårdsföreningen : Läs berättelsen här.
2007-01-11 : Gryts Hembygdsföreningen : Läs berättelsen här.
2007-01-11 : Gryts Biblioteksföreningen : Läs berättelsen här.

 

Gryts Sockenförening