Startsidan

Tillbaka

Öknamn

I min barndom hörde jag många öknamn på människor, oftast visste jag även deras riktiga namn. Tre karlar som jag aldrig själv träffade, men som det talades om, nämndes alltid med deras öknamn, Bos-Jocke, Smen Boja och Hejamon. Genom att ha haft tillgång till Gryts kyrkböcker under åren 2000-2002 har jag lyckats få deras rätta namn samt några data om personerna ifråga.

Måsse Witt och Snaggel-Anna var ett par andra personer som det dröjt ett tag innan jag hittade fullständiga namn och några data om. Efter att nu ha kommit på rätt spår, har jag återfunnit dem i mina mikrofilmer av Gryts kyrkoarkiv.

 

Ang. Johan Fredrik Johansson f.20.2.1864 i S:t Anna. Gick under benämningen Bos-Jocke.
Personen ifråga försörjde sig på jakt och fiske utan att äga vare sig jaktmarker eller fiskevatten. Han hade tillfälliga bostäder på olika platser i Gryts socken såsom Lingenbo i Åsvedal 1915, sedan Vialund i Hosum. Sist var han bosatt i ett ruckel intill Löfhagen i Fredriksnäs.

Han hade en egenhet. Han kunde äta kopiöst mycket när tillfälle gavs, och sedan leva länge därpå.
Vid besök i ett torp där man haft vårslakt hade Jocke blivit väl förplägad och sömnig. Min morfar som var skogvaktare på Fredriksnäs 1906-1914 hittade honom sovande i en solig slänt. Bredvid Jocke låg hans bössa och en nyss skjuten orre.

 

Jocke vaknade av att skogvaktaren sparkade honom på pjäxorna. Han satte sig upp och gnuggade ögonen. Där stod skogvaktaren med Jockes bössa på axeln och den skjutna orren. Jocke smackade ”Det är hans fulla rätt” fick han fram.

Han fick tillbaka bössan mot löfte att inte tjuvjaga, - på Fredriksnäs vill säga -, man får inte begära för mycket. Ett liknande avtal hade godsägare Erik Nilsson med Jocke. Han fick bo i sitt ruckel vid Löfhagen bara han inte jagade på Fredriksnäs. ”Det gör jag inte heller” sa Jocke ”Jag jagar hos bror min”. Dvs han jagade hos greve Spens på Engelholm, som han ansåg sig vara bror med. Han behövde bara ro över Strandviken för att komma till Engelholm, där hans mor varit piga.
På vårarna brukade ett kvinnfolk kallat ”Amanda Kavaj” komma till Jocke i hans koja. En höst kom han fram till kommunalgubbarna i Gryt och ställde ultimatum. ”Antingen kommer ni och tar hand om Amanda eller så skjuter jag henne”.
För att få mera uppgifter om Johan Fredrik tillskrev jag S:t Anna-forskaren Tommy Östlund. Han skriver följande:

 

”Johan Fredrik hade inte den bästa uppväxten. Han föds oäkta 1864 23/2 i Gjutan under Stora Högsjö i S:t Anna. Vid 4 års ålder flyttar han till Gryt tillsammans med sin mor Catharina Charlotta Andersdotter.
Första året i Gryt är modern piga på Åsvedal men sedan är de skrivna på socknen. Strax innan Johan Fredrik blir 6 år dör hans moder och han blir skriven på sidan med ”På annan ort utackorderade eller boende barn”. Vid 12 års ålder är han skriven på Fattighuset. Samma år blir han fosterson hos sin mormor som två år tidigare blivit änka. Mormodern är fattig och tidigare straffad för ”tjufveri”. Han står som fosterson hos sin mormor tills han blir 16 år och flyttar till Skällvik och S:t Anna. Därefter flyttar han tillbaka till Gryt och blir sjöman en period innan han 1890 flyttar till Drothem.”

Modern Catharina Charlotta föddes 22.6.1839 på Idö, som dotter till Anders Petter Perssson-Hummelvik och Anna-Stina Nilsdotter.

 

När hon var 18 år blev hon piga på Harstenö. Sedan hade hon nya pigplatser varje år: Stubbmålen Kalerum, Löfsundet Fredriksnäs, Röllbäcken Fredriksnäs. Hon flyttade till Börrum 1860 och till Engelholm S:t Anna 1861 där hon stannar till 1863. Så kommer hon till Gjutan 1864 där Johan Fredrik föds. Till Gryt kommer hon tillsammans med Johan Fredrik 1868 och i Gryt dör hon på socknen 12.2.1870.
Johan Fredriks morfar född 1815 i L Hummelvik, var dräng på Idö 1839, står sedan som inhysesman på Vindebergsö Idö. 1859 kom han som arbetare till Höktorpet i Strand där han dog i lunginflammation 24.4.1874.

 

Johan Fredriks mormor Anna-Stina Nilsdotter född 1813 i Andrakö och bodde i Höktorpet med dottersonen 1876-1880. Hon bor sedan ensam kvar till 1891 då hon flyttar in på fattighuset i Gryt.
När Johan Fredrik återkom till Gryt från Drothem är ovisst men 1906 fanns han här. Varför han kallades Bos-Jocke är ovisst. Själv var han ingen flåbuse men möjligen var morfadern bose, dvs hudavdragare på hästar.

 

Ang. smeden Gustaf Emil Nilsson Ellvin, f. 23.3.1862 kallad Smen Boja.
Gustaf Emil föddes i Åbäcksnäs som son till rättaren Gustaf Adolf Nilsson f. 1834 i Ed och Inga-Christina Björkqvist f.1833 i Börrum.

Föräldrarna och de tre yngsta barnen flyttade till Tryserum 1878. Då var Gustaf Emil Gustafsson lärling hos smeden Karl Viktor Rockström, Brotorp Fredriksnäs. 1879 flyttade smeden Rockström till Friden Åbäcksnäs och Gustaf Emil flyttade till Tryserum. Hans vidare öden är sedan okända. Någon gång har han bytt ut patronymikonet Gustafsson mot Nilsson och tillägnat sig tillnamnet Ellvin, samt återflyttat till Gryt. Han nämns i ”Gryt –förr och nu” sid 242 och 449. Där nämns att han kommit till Hulöstugan från Stora Ålö, där har jag inte hittat honom. Men i Hulöstugan dog han 2.9.1936. Varför han kallades Boja är höljt i dunkel.

 

Ang. Gårdfarihandlaren Karl Gustaf Andersson f. 5.2.1863 kallad Hejamon, varför vet ingen.
Han var född 5.2.1863 i S:t Johannes och han dog i Hulösjön vintern 1943 då han varit till Gryt och hämtat pension. Han skulle gina över isen till Engtorp i Hulö där han bodde. Han hade minst två döttrar:
Hilda Kristina Andersson f.1895 i Ringarum, död i Göltorpet Fredriksnäs 1927. Hon var gift med Arvid Nilsson som senare bodde i Hulö.
Hildur Maria Andersson f. 1897 gift med målare Gustaf Fredrik Erlandsson i Dal.
Se även ”Gryt - förr och nu” sid 231.

 

Ang. Måsse Vitt, arbetare Magnus Petter Andersson, född 1846 i Bt 153 (Båtsmanstorp) på Stora Ålö. Han var son till båtsman Anders Månsson Witt f. 1804 i Tryserum och Maja-Stina Persdotter f. 1805 i Vårdsberg.
En äldre bror till Måsse Vitt var båtsman Karl Johan Bredskägg f. 1839 på Stora Ålö. Han var båtsman på Emtö (Bt 151) och fick sitt båtsmansnamn ändrat till Törngren.
Båtsman Anders Witt dog 1851. Änkan och de yngsta barnen flyttade från båtsmanstorpet men bodde kvar på Stora Ålö. Den 5-åriga Magnus kallas då Vitte.

Vad sedan hände med Måsse Vitt har jag inte lyckats få reda på. Men 1871 hittar vi honom som torpare Magnus Petter Andersson i Lilla Mar Fredriksnäs och då kommer han från S:t Anna och är då gift sedan 1868 med torpare/skeppare Johan Öbergs dotter Anna Kristina Öberg f. 1832 i Stenbacka lilla Syltvik.

De kan inte ha varit länge i S:t Anna, ty äldsta dottern Josefina Henrietta skall enligt husförhörslängden vara född i Gryt 23.8.1869. Jag kom i min barndom att lära känna henne som Fina Lindgren i Fridhem Lervik. Hon hade då varit gift med pråmskeppare August Lindgren som drunknade utanför Gotland 1933.
Måsse Vitt fick en son i Lilla Mar 15.5.1872 och han fick samma namn som sin farbror, båtsmannen på Emtö, Karl Johan. Hans öde är okänt efter 1893 då han gör sin värnplikt.

 

Så föddes tvillingar 11.8.1875. Det var Gustaf Adolf och Susanna Eugenia. Gustaf Adolf återfinnes som gift dräng i Vångsten 1902. Susanna Eugenia gifte sig med snickaren Axel Eriksson i Björklund (Skogsgrinna) Bäckermåla.

 

På hösten 1875 flyttade Måsse Vitt med familj till Ekön som torpare i Södertopet under Forshem.
År 1887 har de flyttat till Kättilö. I husförhörslängden är Måsses titel arbetare överstruken och ändrat till bonde. Orsaken torde vara att han arrenderade mark av Östlings på Kråkmarö. (se Per Gräslunds ”Kråkmaröborna” Band I sid. 351 och band II sid.97)

Kanske var det för att komma närmare arrendet han sedan flyttade till Fångö 1889. Där bodde han i båtsmanstorpet till 1892 då han flyttar iland och bosätter sig i Solberget Hosum.
I Solberget bodde då sedan 1864 Måsses syster Lowisa Witte som var född 1830 och varit gift med Nils Gustaf Karlsson f. 1821 på Stora Ålö, död 1884 i Solberget. Hans far hette Carl Rosenblom. Kanske fann Nils Gustaf det namnet alltför blommigt. Lovisa bor kvar som änka 1896 när sista filmade husförhörslängden slutar.

 

Måsses hustru Anna Kristina Öberg dog i Solberget 1896. Där slutar den kyrkobokföring som jag har på mikrofilm. Därför vet jag inte när Måsse dog. År 1920 är han med på en bild utanför Logen Liljan. (Gryt –förr och nu- sid 475) Han tronar i mitten av bilden med stort vitt skägg.
Han måste ha levat en bit in på 1930-talet. Birgith på Fiskarudden, som är född 1929, berättar att hon träffade Måsse Vitt hos sin morfar Anders August Åman, som då bodde i Norrbacka invid Ordenshuset. Hon lär ha kvittrat ”Måsse Vitt, Måsse Vitt” Han hörde lite illa så han frågade Åman ”Va säjer flickan?” Varpå Åman svarat att det inte var något att bry sig om.

Måsse kallade sig Andersson men om nu Måsse Vitt var ett öknamn så var det ovanligt väl motiverat, dels av faderns båtsmansnamn dels av hans vita skägg.

Lars Nahlbom

Artiklar publicerade i Grytsbladet 2003 nr2

2004-03-21: Öknamn: Läs berättelsen här.
2004-03-20: Hembygdsföreningen 50ÅR: Läs berättelsen här.
2004-03-20: Glimtar av idrotten i Gryt: Läs berättelsen här.
2004-03-20: Grytsbladet första sidan: Läs berättelsen här.

 

Gryts Sockenförening