I de fyra naturreservaten Gryt, Ängelholm, Ämtö och Väggö skyddas skärgårdsnatur med höga natur -kulturvärden för framtiden. Reservaten omfattar ett vidsträckt område som sträcker sig från inner-och mellanskärgårdens skogsklädda öar över ytterskärgårdens kala kobbar och skär ut mot öppet hav. Många öar bär tydliga spår från det gamla skärgårdsjordbruket. Än idag kan du möta betande djur på flera platser. Gryts skärgård är välbesökt av båtfolk och paddlare tack vare den unika naturen med många fina naturhamnar. Gryts skärgård är mycket populär och välkänd för många utländska besökare.
Gammelskogen med sällsynta innevånare
Skogsnaturen präglas av magra hällmarker. I de magra jordarna är det nästan bara tallen som trivs. Tallskogen påverkas starkt av de salta havsvindarna och träden har därför karaktäristiskt, knotigt utseende. Att träden är gamla syns på den speciella barken som påminner om en sköldpaddas skal. Tillsammans med solbelysta torrakor och omkull fallna träd är de gamla furorna hem för en rad sällsynta larver.
Gamla kulturmiljöer med ek
Idag ger stora delar av skärgårdsnaturen ett vilt och orört intryck, men förr i tiden var många öar bebodda och intensivt brukade. Skärgårdsbefolkningen försörjde sig på fiske, jakt och boskapsskötsel. Djuren flyttades från holme till holme, där de fick ströva fritt och beta. Så sker än idag, många djur körs ut från fastlandet för att beta under sommaren. Ett slitsamt arbete. På flera öar i reservaten fanns marker med lite tjockare jordtäcke som brukades som åkrar och ängar. Lövträd har idag tagit över odlingsmarkerna, men på t.ex. Hässelö, Ängholmen, Ekö, Sandgärdet och Åmtö syns öppna gläntor tack vare kontinuerligt arbete med att hålla slyn borta. I de ljusöppna gräsmarkerna är floran ställvis artrikjungfrulin, med gullviva, mandelblom och jungfrulin. I Ämtö reservat finns flera fina miljöer med vitknotiga hagmarksekar. De äldsta ekarna är värdefulla för mossor, lavar, svampar och insekter. Här har bland annat hittats den ovanliga Ekoxen.
Skärgårdens ursprung
Öarna i Gryts skärgård består av 1900 miljoner år gammalt urberg av framför allt gnejs och granit. Här och var i urbergshällarna syns slingriga och oregelbundna mönster av yngre bergarter som mörk amfibolit och diabas. Berggrunden i skärgården är gammal, men själva landskapet är relativt ungt, skapat av de mäktiga inlandsisarna som i perioder täckt vårt land. Islandsisarna slipade berget runt och slätt. De rundslipade hällarna skiljer våra skärgårdar från de flesta skärgårdar i världen. Här och var, på t.ex. Ytterö finns djupa hål, jättegrytor, i hällarna. De bildades av smältvatten från inlandsisen. I smältvattnet bildades kraftiga strömvirvlar som likt jättelika borrmaskiner svarvade fram hål i berget. I botten av vissa grytor finns också s.k. löpstenar som hjälpt till att fördjupa hålen. Den tjocka och tunga inlandsisen pressade också ner jordskorpan, men när isen smälte undan kunde landet resa sig igen. Landhöjningen pågår än med 2-3 mm per år. Därför dyker nya skär och grynnor upp i ytterskärgården samtidigt som öarna smälter ihop med fastlandet.
Havsörn och skärgårdens andra fåglar
Hällmarkernas gammeltallar är utmärkta boträd för havsörnens tunga bon.
reser Även när havsörnen var som mest hotad fanns fortfarande häckande havsörnar i området. Idag har beståndet av havsörn ökat markant. I de variationsrika naturreservaten finns plats för många olika slags fåglar. I de gamla tallskogarna trivs korsnäbb, spillkråka och rödstjärt. Lövskogarna är artrika fågelmiljöer och hem för bl.a flugsnappare och en rad sångfåglar.